kattgalenmamma

(och alla homofober som desperat letar argument för att utestänga homosexuella från att bilda familj)

HÄR har ni något som borde borga för att ni i fortsättningen kräver att alla barn ska få rätten att födas i en familj med två mammor.

För det är ju eeeeeenbart för att ni värnar om barnens bästa som ni sagt att de ska ha rätten till en kärnfamilj. Nu när motsatsen är bevisad (att lesbiska ger tryggare barn än heterofamiljen) är det bara att sätta igång kampanjen. Jag lutar mig tillbaka och inväntar feta rubriker.

Har jobbat mycket och inte varit hemma, så den tid jag har vid datorn går åt till tvåvägskommunikation. ...och en hel del bilsurfande! Efter en massa grubbel hit och dit på räntor, månadsutgifter och kamremmar har vi kommit fram till en rimlig nivå för vad vi ska ha. Till slut blir det en bil med mer mil, men med kammremmen bytt. Lån tar vi på bilfirman för räntan är så mycket bättre än bankens, så var det med det!

Är hemma idag i alla fall (när vi är båda hemma, K och jag, så är det alltid något som ska klippas, klyvas, kapas, målas eller fixas, men nu "måste" jag vara inne med barnen!)

Just det, vi har köpt ett Singstar också! Det tar tid, men shiiiit vad kul det är!!! :-D

Sitter och känner mig så ledsen. G blev väckt av en katt som hoppade upp i hans säng när han somnat och han blev så ledsen! Det tog mer än en timme innan han somnade om och nu ligger han och småsnyftar i sömnen! Det skär i mitt hjärta!!!

Läste just om ett gäng sjuka människor som snor barnbilder och gör egna bloggar och låtsas att det är deras barn. Obehagligt och inget jag vill bidra till (även om just jag inte har några besökare typ).

Slut på det, eventuellt återkommer de om jag kan göra vattenmärken.

Har varit tävlingsveterinär på trav idag, är heeeeeelt slut nu. Åtta timmar i en lite glasbur = kokt.

Anna Odell, konstfackstudenten som uppmärksammades när hon spelade psyksjuk i januari i år, har efter tre månaders sugande på karamellen äntligen fått en tillräckligt stor tidning att glänsa i. I en stor artikel idag berättar hon om sitt "verk" och vad som föregått det. Och döm om min förvåning när det visar sig handla om en personlig vendetta!! Odell har nämligen varit tvångsintagen på S:t Görans för fjorton år sen och blev då lagd i bälte och anklagad för att ha varit våldsam trots att Odell inte uppfattade sig som våldsam då. Nu iscensatte hon situationen igen för att bevisa att hon har rätt!!! Herregud, hur barnslig får man vara?

1) Det finns andra vägar att gå om man upplever sig felbehandlad av sjukvården
2) Man ska absolut inte använda sig av skattepengar för någon form av "ni var dumma"-polemik
3) Hur i hela fridens namn visste hon att hon skulle bli lagd i bälte igen, hur långt hade hon gått för att provocera fram det så att hon kunde "bevisa sin sak" ? Hur långt gick hon? Hur hade hennes "rättfärdigande" av den här leken annars låtit?

Jag antar att Odell sitter hemma och njuter av all uppmärksamhet. Men detta är inget "verk", detta är att profitera på människors engagemang och välvilja. Det Odell missar i sin egotripp är att hon bidrar till det (redan stora) föraktet för modern konst.

Hoppas att hon snabbt försvinner i glömska och låter riktiga konstnärer komma fram!

Våren får underliga konsekvenser för mig. Ljuset gör att jag vill ut och fixa i trädgården, och när jag gör det så gör jag det till 100%, med påföljden att den här tantkroppen jag bor i säger tack och hej. Den här gången var det sekatören och motorsågen som gjorde att jag fick musarm (eller sekatörarm kanske det heter då?). Med påföljden att jag knappast kunnat sitta vid datorn annat än det allra nödvändigaste. Men nu är handen nästan sig själv igen,  och jag jobbar i kapp vid datorn. (Tur att jag har ett jobb som bara till 95% pågår vid en dator... :-/ )

Det som varit kul är: En resa till mammas sommarhus och där en rom-o-cola-dränkt SingStar-kväll med goda vänner. Vi sjöng (skrålade?) i sju timmar, somnade 02.00 och vaknade 05.30 av barnen. Härliga tider! :-D

Så nu vill jag haaaaaa en PS3 och ett SingStar. Snälla tomten?

G vägrar fortfarande äta, men ett framsteg är i alla fall att han den 30/4 på morgonen (!) plötligt kunde säga de "klassiska bebisljuden"! Så nu genljuder huset av da-da-da-da-da-ba-ba-ba-ba så man blir alldeles mjuk i hjärtat!

Det är så in i bomben fint väder, så blåser det isvindar från norr som gör att det knappt går att vara ute! Trots detta har jag varit ute ett par timmar och röjt sly i ena ändan av trädgården. Det blir så fint, och jag har så ont i sekatör- och såghanden... (Hade redan musarm innan!)

Sitter just och lyssnar på G i babyvakten, han är "sömnkurad" sen en knapp vecka och det har gått jättebra, förutom idag när vi skyter om det inför svärföröldrarna att han sover så bra... Nu har han vaknat och skrikit fyra gånger på en timme! Undrar om det är magknip efter all ny mat han fått idag? Ajajaj, det är ju min natt och allt! :-/

F har haft en toppedag då mormor och morfar kom hit på kvällen och åt kvällsmat med oss. Dessutom fick han glass! (Andra gången i hans liv som han får glass - av oss (dagis är en annan historia)).

Läste den här krönikan och blir påmind om allt igen. Amningshysterin. Både när ettan och tvåan var på G så tjatades det om amning, på MVC och på föräldrautbildningen. ALLA kan amma. Alla vill amma.

Jo hejsan!

Ettan fick aldrig tag om bröstet med munnen, han kämpade, min fru kämpade och vi gav urpumpad mjölk med kopp för att inte stöööööra den känsliga (men så enkla och natuuuuurliga) amningen. Efter TRE månaders kamp gav min fru upp (när jag började jobba och vi inte kunda vara två vid varje matningssituation!). Alla kan inte alls amma och vi kände oss så grundlurade och felinformerade av föräldrautbildningen. Kunde de inte ägnat fem minuter åt att prata om att det kan vara problem också? (Har fler berättelser från kompisar som haft, mjölkstockning, bröstbölder, blödande bröstvårtor och gallskrikande hungriga bebisar under nattliga amningskamper, än berättelser om att det fungerat. Vet nog bara två stycker faktiskt, av ...typ 30-40 bakanta med barn?!)

När tvåan var på väg kände jag att jag inte var så säker på att jag ville amma. När MVC frågade om amningen (jo, de frågar innan om man tänker amma!!) sa jag som de var och hon bara nickade och sa - jag skriver att du kan tänka dig att amma!!! Det avgjorde saken och jag ammade aldrig.

Amningshetsarna brukar i slutet av andtrutna diskussioner när alla argument är slut (närhet; det bästa för barnet...) ta till att det är WHO´s rekommendation att man ska helamma i minst sex månader. Ja, men de råden är utformade för hela jordens befolkning, även de som inte har  tillgång till rent vatten och vattenkokare... I Sverige är det ingen risk med ersättning eller dålig hygien på mat och vatten, vi kan vara mer avslappnade.

Jag är så glad att jag i slutändan valde att inte amma, nästa gång (om det nu blir en nästa) ska jag inte ge mig förrens MVC-sköterskan skriver in att jag inte tänker amma alls!!!

Så här kommer länken i stället!

/*internetsopa*

Åh, Norges bidrag till ESC är sååååå bra!! Får knottror på hela kroppen, varje gång jag hör den!

<object width="560" height="340"><param name="movie" value="http://www.youtube.com/v/gw_OO3SldGE&hl=sv&fs=1&rel=0&color1=0xe1600f&color2=0xfebd01"></param><param name="allowFullScreen" value="true"></param><param name="allowscriptaccess" value="always"></param><embed src="http://www.youtube.com/v/gw_OO3SldGE&hl=sv&fs=1&rel=0&color1=0xe1600f&color2=0xfebd01" type="application/x-shockwave-flash" allowscriptaccess="always" allowfullscreen="true" width="560" height="340"></embed></object>

Har en riktig lågvattenvecka (igen). Har varit hos mamma i påsk. Det var bara jobbigt och G var plötsligt en gnällbebis som inte gick att ha på golvet. F var i och för sig på gott humör, men jag gillar inte mamma, så det är bara en plåga att fundera över hur många minuter man måste spendera med henne innan man kan gå över till grannen eller så... :-/

Läste just om ett djurskyddsfall i Dalarna där polisen och åklagarmyndigheten jobbat så långsamt att det nu preskriberas, så att en av de två ägarna ej kan dömas för djurplågeri (som typ alla är överens om att detta var).  SÅÅÅÅÅ dåligt!!! Dessutom lyckas folk och journalister få det till att det är tillsynsmyndighetens fel...!

Är hemma med storebror och lillebror idag, borde hitta på något, men F är sjuk så vi får roa oss inne. :-(

Aftonbladet (och halva Sveriges befolkning?) har tydligen svårt med begreppen. Enligt den här artikeln är det en tjej i USA (var annars) som stämmer sin pappa för hans bristfälliga sperma... Men läser man artikeln så är det spermabanken och DONATORN som de stämmer.

En donator är inte en pappa. En donator ger en del av sig sjäv, men väljer inte själv att skaffa barn, därför är han bara donator. En pappa väljer att skaffa barn (och tar oftast ansvar för den). STOR skillnad och skitviktigt när man har två barn som inte har någon pappa, då vill man inte att någon ska komma och lura i dem att det finns en man ("pappa") som vill ta hand om dem "någonstans där ute". Det finns det inte. Det finns (i vårt fall) två närvarande mammor, punkt slut.

Jämför med att jag ger bort min ena njure till min brors fru. Jag blir inte min brors fru för det, jag är jag och har bara delat med mig av min kropp för att hjälpa någon annan, jag kommer inte att kliva in i hennes liv och ställa krav hur hon lever sitt liv etc. Donation, inte något känslomässigt engagemang.

(Ja, det behövs en mans och en kvinnas gener för att skapa ett barn, men det gör dem inte till föräldrar!)

Idag kom papprena från tingsrätten, närståendeadoptionen av G har äntligen gått i genom och K är nu laglig mamma till honom! ÅTTA månader tog det, mot de förväntade tre...

Så skönt, men är fortfarande irriterad på gubbfan på kommunen som fördröjt detta så.

Ironiskt nog blev vi i förmiddags intervjuade av en tjej som gör en studie om hur vi bemötts under adoptionen. Ska sticka hennes arbete under näsan på herr G.N!!

Har sån förbannad huvudvärk idag. Troligen då jag spänt mig inför ett möte i eftermiddags, inget hände, så det var helt i onödan, men när var jag smart senast?

Försökt självbehandla med Ipren, chips och Pepsi från min underbara hustru, men inte ens det hjälper!

Har hittat ett flatpar med barn som jag ínte kände till i den lokala blaskan (dvs de bor i närheten, coolt!). Borde ta kontakt, men det får bli ett annat liv när jag känner mig piggare.

Skulle få besök av F´s gudmor i tisdags, när de ändå passerade på semesterresa, men de hörde aldrig av sig. Vi gick hemma och städade och hade fika på g. Känner mig så dum och lite ledsen. Fattar inte varför (har inte fått någon förklaring nu efter heller typ "vi hade så bråttom, hann inte stanna" eller vad som helst). BLÄ!

Idag röstade riksdagen igenom äktenskap för homosexuella! Kan bara säga som Fylking, äntligen!! (och jag är inte ironisk). Själv är jag ju "registrerad partner" sen snart åtta år, men nu får vi chansen att göra om det på riktigt om vi vill (partnerskapen kommer inte automatiskt att bli äktenskap utan det krävs en ny vigsel eller någon form av ifyllande av blankett, det är ju klart mer romantiskt med en kyrklig vigsel!)

Annars har vi bränt kontokortsplast idag, F saknade plötsligt alla möjliga kläder (ungen växer ju så frb) så det vara bara att bita ihop och shoppa loss. Nu har han så snygga kläder så jag vill äta upp honom! Skulle lägga in bilder och länkar, men Stadiums hemsida är så seg att de förtjänar någon form av antimedalj! En grön snygg jacka med matchande byxor och mössa blev det i alla fall.

Bildilemmat ligger på lite "tankeis". Vi har nog bestämt att behålla V40:n vi har nu och bara köpa en bil till, men vi måste fundera på hur mycket vi ska lägga och på vilken bil... *lyxproblem*

...och trots det är jag inte ett dugg gladare. Vill att K ska få ett jobb NU. Vill att konflikterna på mitt jobb ska vara över. Vill ha fina uthus med djur i. Vill ha en plan för en bebis!

Har jobbat och F har varit hemma från dagis idag (med mamma K) och idag var en riktig trotstestare. Allt skule pestas omkring och när han inte fick som han vill skrek han med ett obehagligt skränigt ljud.

Det är tur att de är söta ibland, som i går kväll när jag gick in till honom när vi skulle lägga oss (går alltid in och stänger av babyvakten och kollar till honom) då vaknade han till, men pratade i sömnen tror jag: "Ska du göra mamma C?" Med värsta förvånade rösten! Sååå söt!

Jaja, hemmadag och volvoletardag i morgon. Hoppas det känns bättre då!

Såg av en slump Carlie Weimers medverkan i TV4 morgon den 27:e, apropå Göran Hägglunds utspel om icke eftersträvansvärda familjer. Då tyckte jag mest att han var pinsam "kanonmat", dvs att Hägglund var feg som inte vågade vara för sig själv. Nu har jag läst Weimers blogginlägg i saken och
är förstummad över hans dumhet! "Forskningen" som han pekar på är gjord på familjer där pappan _övergett_ sina barn! Inget är gjort på familjer där det aldrig funnits någon pappa (och därmed inget "övergivandetrauma"). Så dåligt!

Gunilla Gerland, grundare av Femmis skrev såhär på en maillista nyss (långt, men verkligen värt att läsa!):

"En icke eftersträvansvärd mamma gräver lite djupare

I en intervju i tv 4 gör Göran Hägglund klart att han anser att vissa familjer inte är "eftersträvansvärda" i vårt land. Många reagerade starkt på detta. Det följdes upp dagen därpå med en debatt där Charlie Weimers (KDU), Ylva Johansson (s) och Sören Juvas (RFSL) deltog. (Länkar till programmen hittar du nedan.)  Jag har försökt reda lite i den påstådda vetenskapligheten i KD:s argumentering. Och på köpet upptäckte jag varifrån KD hämtat sina strategier. Läs och bli lite mer insatt!

Efter att ha hört Göran Hägglunds uttalande och sedan sett Charlie Weimers i TV 4:s morgonsoffa den 27 april kontaktade jag Charlie. Han hade ju i tv sagt sådant som "all den tunga forskningen visar att det är bäst för barn att växa upp med en mamma och en pappa" och att statistik visar att det är "generellt bäst för barn" att ha en mamma och en pappa. Jag tänkte att det skulle kunna vara så att Charlie är dåligt påläst och okunnig om forskning (det är rätt svårt att föreställa sig en studie som skulle komma till slutsatsen att "det är generellt bäst för barn" med en enstaka särskild faktor i deras
uppväxtvillkor). Eller så sitter Charlie inne med groundbreaking news kring en massa ny forskning som jag inte tagit del av!  Jag ville ju gärna veta vilket (du som läser får själv bedöma -- men att fyra av hans referenser är från 1957, 1963, 1972 och 1975 kan kanske ge dig en ledtråd). 
Jag bad alltså Charlie skicka sina referenser vilket han gjorde. Jag skrev till Charlie att om han övertygade mig med sin vetenskapliga grund skulle jag givetvis rätta in mig i ledet och bilda en heteronormativ kärnfamilj (och undrade om KD kanske kunde hjälpa till med förmedling av partner). Jag kan lättat säga att jag behövde inte mer än börja forska i hans referenser för att vara övertygad om att jag och min son kan fortsätta leva i den ickenormativa, men för oss mycket kompletta, familj vi utgör.

Charlies referenser och de orimliga slutsatserna

Många av referenserna som Weimers lämnat (de finns på hans blogg, se nedan) handlar om att i familjer där pappan försvunnit eller inte tar aktiv del i barnen, så förlorar barnen på det. Att använda de slutsatserna för att säga något om de familjer där man separerar i samförstånd och har gemensam vårdnad , där bägge tar lika del i barnen, är inte rimligt.  Att använda de slutsatserna för att säga något om de familjer där bägge föräldrar är kvinnor och tar lika stor del i barnen är inte rimligt.  Att använda de slutsatserna för att säga något om de familjer där bägge föräldrar är män och tar lika stor del i barnen är inte rimligt.  Att använda de slutsatserna för att säga något om de familjer där man som ensamstående valt att adoptera eller bli förälder med hjälp av assisterad befruktning är inte heller rimligt. 
Den 25-åriga longitudinella studien (som egentligen två av referenserna hänvisar till: Koestner et al. och Sears et al) i Weimers referenser bygger på data som samlades in 1957, och här kom man i korthet fram till att hur empatisk man var vid 31 års ålder kunde kopplas till  faktorer som "paternal involvement in child care, maternal tolerance of dependent behavior, maternal inhibition of child's aggression, and maternal satisfaction with the role of mother".  Data som insamlats på amerikanska familjer 1957 kan givetvis inte säga något om vilken sorts familj som är den "eftersträvansvärda" idag.
1957 var det ett stigma att skilja sig, homosexuella familjer en otänkbarhet och den reproduktiva tekniken var inte utvecklad. Ett flertal vetenskapliga artiklar påvisar att "parental rejecting" inte är bra för barnen (kanske inte en överraskning för någon) men det har ju inget med föräldrarnas kön att göra (annat än att kulturellt/historiskt sett har kanske fler fäder än mödrar avvisat sina barn känslomässigt), och säger inte heller något om barnen till de föräldrar som valt att bilda familj på egen hand.

Och så var det det där med peer-review... 

Weimers gjorde en stor sak av att hans "tunga forskning" kom från vetenskapliga tidskrifter där man granskas av andra forskare före publicering. The Philantropy Roundtable Magazine som är med i Weimers lista är knappast någon peer-reviewed vetenskaplig tidskrift men om vi ändå ska kika på vad Barbara Dafoe där drar för slutsatser så är det bland annat att tonårsgraviditeter är fem gånger vanligare i familjer med en ensamstående mamma. Förutom att tonårsgraviditeter inte är ett problem i Sverige på samma sätt som i USA så är den typen av slutsatser alls inte relevanta för en familj som från början startat på ett annat sätt. Lesbiska och frivilligt ensamstående familjer definieras inte av att man övergivits av en man eller en pappa, och därför kan de inte jämföras med den forskning Dafoe redovisar.  Enligt Anna Gavanas (se nedan) menar den inflytelserika professorn i sociologi och pro-marriage förespråkaren Popenoe att "We should acknowledge alternative lifestyles but that does not mean we have to affirm them as equivalent to marriage",. Känner ni igen resonemanget? KD tar dock hans resonemang ett steg längre när de talar om eftersträvansvärda familjer.  Charlie Weimers har argument mot invändningarna. "Att resonera kring att det finns företeelser som är "bra" ger alltid en risk för att man per automatik antas betrakta allt annat som "dåligt", skriver Charlie till mig i fredags.  Det är en mediatränad politiker som snackar, ser ni att han undviker att meddela ifall han faktiskt tycker att det är dåligt att leva i en alternativ familjebildning? Men hur som helst, argumentet håller inte. Om man säger att heterosexuell kärnfamilj är det som är eftersträvansvärt i samhället, så säger man faktiskt att alternativen är mindre eftersträvansvärda (och alltså sämre). (Och förresten: av Charlies 15 referenser är åtta från så kallade peer-reviewed vetenskapliga tidskrifter, hälften av de åtta är mellan 25 och 45 år gamla, och bara två av studierna är yngre än tio år. Ingen studie på homosexuellt eller frivilligt ensamstående föräldraskap finns med. Man kan hänvisa till forskning som djävulen läser bibeln, om man är lekman, men ingen forskare skulle komma undan med det med hedern i behåll.)

En politisk åsikt är just det, en åsikt!

Inom den medicinska vetenskapen finns begreppet "indikationsglidning", det betyder att om forskningen kommer fram till att medicin X är jättebra för en åkomma och detta blir väldigt känt, så börjar många läkare skriva ut medicin X för alla möjliga andra åkommor. Man kan minst sagt tala om en sorts indikationsglidning här:  KD drar slutsatsen att om det är bättre för samhället och barnen att pappor som stuckit eller inte bryr sig om sina barn istället blir närvarande och delaktiga, så skulle det också betyda att det är bäst för alla barn att ha en mamma och en pappa av olika kön och som bor ihop. Den slutsatsen kan man verkligen inte dra på vetenskaplig grund av den här litteraturen (och om man dessutom väger in den forskning som finns på barn i homosexuella familjer, på barn i frivilligt ensamstående familjer så kan man verkligen inte dra någon slutsats om vad som är generellt bäst för samhället , eller för barnen). Att KD tycker att kärnfamiljen i heterotappning är det eftersträvansvärda är en politisk åsikt. Det är en åsikt i likhet med att tycka att den kristna värdegrunden skall råda i samhället, att planekonomi är det bästa alternativet, att vi bör ha mindre invandring, att vi skall privatisera all vård och omsorg, eller någon annan åsikt som vilar på politisk ideologi.  På ett plan är det givetvis okej att KD har dessa politiska åsikter (precis som andra partier får ha sina, vi har ju demokrati), men att använda vetenskapen som argument för att påstå att man har rätt är i detta sammanhang ohederligt. Att man i rollen som socialminister i en alliansregering framför dessa åsikter är också djupt bekymmersamt. 

Medias roll: Hallå journalister -- sluta mjäka med KD!

En annan  bekymmersam sak är att många journalister tycks vara så rädda att pressa den som använder forskningsargumentet. Jag har hört KD-politiker på tv och i radio gång på gång säga att "forskningen visar att..." -- eller bara det försåtliga uttrycket "vi vet ju att..." -- utan att bli ifrågasatt av jurnalisten. (Som kanske bara "Vilken forskning? Hur vet vi att..., menar du?") Skälen är antagligen både att man inte tror att tittaren/lyssnaren klarar en vetenskaplig debatt och att man själv inte är särskilt insatt i ämnet. Men allvarligast är kanske att journalister sällan verkar ställa de tuffa frågorna, och att många i KD är rätt mediesmarta.  Jag har debatterat med flera KD-medlemmar och politiker och efter debatten när jag ställer frågor har det visat sig att de är inte bara emot homosexuella familjer och assisterad befruktning för frivilligt ensamstående mammor, utan flera är också emot fri abort, de är emot att homosexuella skall få bilda familj, att de ska få ingå partnerskap, de är emot till och med att heteropar ska få assisterad befruktning med donerade ägg och donerad sperma. Men, säger de jag pratat med, vi kan ju inte göra något åt det så vi skjuter in oss på det som ännu inte är tillåtet. 
Politisk pragmatism är ju kanske inte fel i sig. Men precis som journalister pressar högerextrema partiföreträdare för att se vad som finns under fasaden så kunde det vara av allmänintresse att se delar av KD framstå i hela sin extremkonservativa "härlighet". Bakläxa här till media, alltså!

Och ja, givetvis vet jag att inte alla KD-medlemmar tycker så (jag har till och med, märkligt nog, en bekant som är medlem i KD och inte alls delar dessa uppfattningar). Men mitt intryck är att ganska många av dem på framträdande eller tongivande poster i partiet faktiskt delar dessa åsikter.

Men var har KD hämtat sin strategi? Jo, i möjligheternas land!

Det har varit nyttigt för mig att ta del av Weimers referenser eftersom jag därmed förstått mycket mer av KD:s strategi och varifrån de hämtar inspiration. i USA finns en rörelse som kallas Fatherhood Responsibility Movement , och som är starkt knuten till den inte lika tydliga "Äktenskapsrörelsen" som drivs av olika organisationer som bland annat The Marriage Institue (lett av bland andra just Barbara Dafoe).  I boken Fatherhood Politics in the United States av den svenska socialantropologen Anna Gavanas kan man läsa att "one of the most ironic and cynical dimensions of the Fatherhood Responsibility Movement is that the Pro-marriage representatives cast their heteronormative subjectives as subversive". Författaren berättar vidare att hon träffat representanter för pro-marriage rörelsen som sagt sådant som "We had to first be able to say that daddies do matter before we could connect the next dot back up and say well, maybe marriage is important."  De båda rörelserna (pro-marriage och fatherhood responsibility) lutar sig precis som KD på forskning (som t ex Popenoe i Weimers referenslista) som anger att:
• 60 percent of America's rapists came from fatherless homes.
•72 percent of adolescent murderers grew up without a father.
• 70 percent of long-term prison inmates are fatherless.

Om man inte kopplar detta till faktorer som fattigdom, tidigare stigmatisering av utomäktenskapliga barn och ensamstående mammor, missbruk, ADHD och bildningsfaktorer så blir det helt ointressant. Forskningen är förmodligen redan nu tillräckligt omfattande för att säga att om dessa faktorer åtgärdas så har föräldrarnas antal och kön ingen betydelse att tala om.

Men finns det då verkligen någon annan forskning?
Jag har även hört representanter för andra politiska partier säga att "det finns ingen forskning" när till exempel frågan om rätten till assisterad befruktning för ensamstående kommit upp. Jag ska villigt erkänna att jag inte läst alla texter som Weimer har i sin lista (jag fick listan igår kväll) men en snabb orientering säger att det är samma referenser som fatherhood responsibility/pro-marriage rörelsen använder och att den inte innehåller en enda studie på alternativ familjebildning. Men finns det sådan forskning? Jaha då, det gör det. Även om Sverige är i bakvattnet här (vi i Femmis har flera gånger kontaktat svenska forskare och sagt att flera av våra medlemmar står till förfogande, men intresset har i praktiken tyvärr varit obefintligt). Men i andra länder, främst Holland, England, USA, forskas det. Mest känd är kanske professor Susan Golombok som gjort flera studier på alternativa familjer, exempelvis som visar att barn som tillkommit med assisterad befruktning i frivilligt faderlösa miljöer går det lika bra för som de barn som tillkommit på samma sätt men i en heterosexuell kärnfamilj. Du hittar länkar nedan.

Min familj må vara av den enligt KD icke-eftersträvansvärda sorten, men att det skulle finnas någon vetenskaplig grund för att påstå det är rent nonsens.
Gunilla Gerland
Frivilligt ensamstående mamma och grundare av, tidigare ordförande för i Femmis  (http://www.femmis.se/)

TV 4 inslagen hittar du här  Intervju med Göran Hägglund http://www.tv4.se/1.283438?videoId=1.911168

Debatt med Ylva Johansson, Charlie Weimer och Sören Juvas http://www.tv4.se/1.283438?videoId=1.913390

Weimers referenser finns på hans blogg http://weimers.files.wordpress.com/2009/03/barnsbehovavenmammaochenpappa.jpg

Referenser till annan forskning finns att kika på finns här Susan Golombok, professor, (scrolla ner för att hitta de aktuella artiklarna) http://www.ppsis.cam.ac.uk/CFR/about/people/golombok_papers.php:

Nanette Gartrell med dr  leder National Longitudinal Lesbian Family Study: http://www.nllfs.org/publications/index.htm

Femmis har en samling av artiklar som rör vår fråga  www.femmis.se , klicka på rubriken forskning

Vill också tipsa om  Peggy Drexsler som gjort intervjuer med barn i faderlösa miljöer, och skrivit boken "Raising boys without men" http://abcnews.go.com/GMA/Books/story?id=1045649&page=1"

Titta längst till höger, ovanför min profil! Jag har gjort det helt själv!! Skitfult, jag vet, men jag klarade det!!!

*dansar en liten segerdans*

Say no more... :-D