Just det,tankarna

Vi var ju barnlediga i helgen då F var hos mormor o morfar och då hinner man tänka lite mer.

Jag har ofta stört mig på "föräldrabesserwissrar" som talar om hur det ska vara att ha barn, och alltid vet de bäst eftersom de har fler barn än dig, eller äldre barn.

MEN (som Tony Irving säger). Nu har jag två barn och den ena mitt i trotsåldern (eller har nejsjukan som jag kallar den). Och så jäkla hemskt är det inte. Vi sover på nätterna. Vi har inte matfläckar i hela huset eller ens smulor i soffan. Storebror har aldrigt rört lillebror annat än för att klappa snällt eller ge nappen. Han har ej heller sagt att lillebror ska flytta tillbaka till sjukhuset eller nåt liknande. Inte heller tycker jag att vi sliter ihjäl oss på att sköta barn eller att vi byter så där vansinnigt mycket blöjor.

Jag tror att föräldraskapet blir vad man gör det till, och går du in med föreställningen att det är ett helvete och att du inte ska få sova på 10 år som kommer det bli så.

Är så himla arg på min "bästa vän" som fick barn ett år innan vi fíck första barnet. Hon präntade in i mig 1000 gånger under en helg att det var idioti att satsa på att få andra barnet tills storebror var två. Vi gjorde ju som vi planerat ändå, men jag var fan rädd innerst inne. Nu vet jag att det inte var nåt att vara rädd för och skulle vilja strypa henne - eller i alla fall att hon kommer få jätteproblem nu när hennes två kommer med fyra _perfekta_ år mellan! :-[

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0