kattgalenmamma

...och trots det är jag inte ett dugg gladare. Vill att K ska få ett jobb NU. Vill att konflikterna på mitt jobb ska vara över. Vill ha fina uthus med djur i. Vill ha en plan för en bebis!

Har jobbat och F har varit hemma från dagis idag (med mamma K) och idag var en riktig trotstestare. Allt skule pestas omkring och när han inte fick som han vill skrek han med ett obehagligt skränigt ljud.

Det är tur att de är söta ibland, som i går kväll när jag gick in till honom när vi skulle lägga oss (går alltid in och stänger av babyvakten och kollar till honom) då vaknade han till, men pratade i sömnen tror jag: "Ska du göra mamma C?" Med värsta förvånade rösten! Sååå söt!

Jaja, hemmadag och volvoletardag i morgon. Hoppas det känns bättre då!

Såg av en slump Carlie Weimers medverkan i TV4 morgon den 27:e, apropå Göran Hägglunds utspel om icke eftersträvansvärda familjer. Då tyckte jag mest att han var pinsam "kanonmat", dvs att Hägglund var feg som inte vågade vara för sig själv. Nu har jag läst Weimers blogginlägg i saken och
är förstummad över hans dumhet! "Forskningen" som han pekar på är gjord på familjer där pappan _övergett_ sina barn! Inget är gjort på familjer där det aldrig funnits någon pappa (och därmed inget "övergivandetrauma"). Så dåligt!

Gunilla Gerland, grundare av Femmis skrev såhär på en maillista nyss (långt, men verkligen värt att läsa!):

"En icke eftersträvansvärd mamma gräver lite djupare

I en intervju i tv 4 gör Göran Hägglund klart att han anser att vissa familjer inte är "eftersträvansvärda" i vårt land. Många reagerade starkt på detta. Det följdes upp dagen därpå med en debatt där Charlie Weimers (KDU), Ylva Johansson (s) och Sören Juvas (RFSL) deltog. (Länkar till programmen hittar du nedan.)  Jag har försökt reda lite i den påstådda vetenskapligheten i KD:s argumentering. Och på köpet upptäckte jag varifrån KD hämtat sina strategier. Läs och bli lite mer insatt!

Efter att ha hört Göran Hägglunds uttalande och sedan sett Charlie Weimers i TV 4:s morgonsoffa den 27 april kontaktade jag Charlie. Han hade ju i tv sagt sådant som "all den tunga forskningen visar att det är bäst för barn att växa upp med en mamma och en pappa" och att statistik visar att det är "generellt bäst för barn" att ha en mamma och en pappa. Jag tänkte att det skulle kunna vara så att Charlie är dåligt påläst och okunnig om forskning (det är rätt svårt att föreställa sig en studie som skulle komma till slutsatsen att "det är generellt bäst för barn" med en enstaka särskild faktor i deras
uppväxtvillkor). Eller så sitter Charlie inne med groundbreaking news kring en massa ny forskning som jag inte tagit del av!  Jag ville ju gärna veta vilket (du som läser får själv bedöma -- men att fyra av hans referenser är från 1957, 1963, 1972 och 1975 kan kanske ge dig en ledtråd). 
Jag bad alltså Charlie skicka sina referenser vilket han gjorde. Jag skrev till Charlie att om han övertygade mig med sin vetenskapliga grund skulle jag givetvis rätta in mig i ledet och bilda en heteronormativ kärnfamilj (och undrade om KD kanske kunde hjälpa till med förmedling av partner). Jag kan lättat säga att jag behövde inte mer än börja forska i hans referenser för att vara övertygad om att jag och min son kan fortsätta leva i den ickenormativa, men för oss mycket kompletta, familj vi utgör.

Charlies referenser och de orimliga slutsatserna

Många av referenserna som Weimers lämnat (de finns på hans blogg, se nedan) handlar om att i familjer där pappan försvunnit eller inte tar aktiv del i barnen, så förlorar barnen på det. Att använda de slutsatserna för att säga något om de familjer där man separerar i samförstånd och har gemensam vårdnad , där bägge tar lika del i barnen, är inte rimligt.  Att använda de slutsatserna för att säga något om de familjer där bägge föräldrar är kvinnor och tar lika stor del i barnen är inte rimligt.  Att använda de slutsatserna för att säga något om de familjer där bägge föräldrar är män och tar lika stor del i barnen är inte rimligt.  Att använda de slutsatserna för att säga något om de familjer där man som ensamstående valt att adoptera eller bli förälder med hjälp av assisterad befruktning är inte heller rimligt. 
Den 25-åriga longitudinella studien (som egentligen två av referenserna hänvisar till: Koestner et al. och Sears et al) i Weimers referenser bygger på data som samlades in 1957, och här kom man i korthet fram till att hur empatisk man var vid 31 års ålder kunde kopplas till  faktorer som "paternal involvement in child care, maternal tolerance of dependent behavior, maternal inhibition of child's aggression, and maternal satisfaction with the role of mother".  Data som insamlats på amerikanska familjer 1957 kan givetvis inte säga något om vilken sorts familj som är den "eftersträvansvärda" idag.
1957 var det ett stigma att skilja sig, homosexuella familjer en otänkbarhet och den reproduktiva tekniken var inte utvecklad. Ett flertal vetenskapliga artiklar påvisar att "parental rejecting" inte är bra för barnen (kanske inte en överraskning för någon) men det har ju inget med föräldrarnas kön att göra (annat än att kulturellt/historiskt sett har kanske fler fäder än mödrar avvisat sina barn känslomässigt), och säger inte heller något om barnen till de föräldrar som valt att bilda familj på egen hand.

Och så var det det där med peer-review... 

Weimers gjorde en stor sak av att hans "tunga forskning" kom från vetenskapliga tidskrifter där man granskas av andra forskare före publicering. The Philantropy Roundtable Magazine som är med i Weimers lista är knappast någon peer-reviewed vetenskaplig tidskrift men om vi ändå ska kika på vad Barbara Dafoe där drar för slutsatser så är det bland annat att tonårsgraviditeter är fem gånger vanligare i familjer med en ensamstående mamma. Förutom att tonårsgraviditeter inte är ett problem i Sverige på samma sätt som i USA så är den typen av slutsatser alls inte relevanta för en familj som från början startat på ett annat sätt. Lesbiska och frivilligt ensamstående familjer definieras inte av att man övergivits av en man eller en pappa, och därför kan de inte jämföras med den forskning Dafoe redovisar.  Enligt Anna Gavanas (se nedan) menar den inflytelserika professorn i sociologi och pro-marriage förespråkaren Popenoe att "We should acknowledge alternative lifestyles but that does not mean we have to affirm them as equivalent to marriage",. Känner ni igen resonemanget? KD tar dock hans resonemang ett steg längre när de talar om eftersträvansvärda familjer.  Charlie Weimers har argument mot invändningarna. "Att resonera kring att det finns företeelser som är "bra" ger alltid en risk för att man per automatik antas betrakta allt annat som "dåligt", skriver Charlie till mig i fredags.  Det är en mediatränad politiker som snackar, ser ni att han undviker att meddela ifall han faktiskt tycker att det är dåligt att leva i en alternativ familjebildning? Men hur som helst, argumentet håller inte. Om man säger att heterosexuell kärnfamilj är det som är eftersträvansvärt i samhället, så säger man faktiskt att alternativen är mindre eftersträvansvärda (och alltså sämre). (Och förresten: av Charlies 15 referenser är åtta från så kallade peer-reviewed vetenskapliga tidskrifter, hälften av de åtta är mellan 25 och 45 år gamla, och bara två av studierna är yngre än tio år. Ingen studie på homosexuellt eller frivilligt ensamstående föräldraskap finns med. Man kan hänvisa till forskning som djävulen läser bibeln, om man är lekman, men ingen forskare skulle komma undan med det med hedern i behåll.)

En politisk åsikt är just det, en åsikt!

Inom den medicinska vetenskapen finns begreppet "indikationsglidning", det betyder att om forskningen kommer fram till att medicin X är jättebra för en åkomma och detta blir väldigt känt, så börjar många läkare skriva ut medicin X för alla möjliga andra åkommor. Man kan minst sagt tala om en sorts indikationsglidning här:  KD drar slutsatsen att om det är bättre för samhället och barnen att pappor som stuckit eller inte bryr sig om sina barn istället blir närvarande och delaktiga, så skulle det också betyda att det är bäst för alla barn att ha en mamma och en pappa av olika kön och som bor ihop. Den slutsatsen kan man verkligen inte dra på vetenskaplig grund av den här litteraturen (och om man dessutom väger in den forskning som finns på barn i homosexuella familjer, på barn i frivilligt ensamstående familjer så kan man verkligen inte dra någon slutsats om vad som är generellt bäst för samhället , eller för barnen). Att KD tycker att kärnfamiljen i heterotappning är det eftersträvansvärda är en politisk åsikt. Det är en åsikt i likhet med att tycka att den kristna värdegrunden skall råda i samhället, att planekonomi är det bästa alternativet, att vi bör ha mindre invandring, att vi skall privatisera all vård och omsorg, eller någon annan åsikt som vilar på politisk ideologi.  På ett plan är det givetvis okej att KD har dessa politiska åsikter (precis som andra partier får ha sina, vi har ju demokrati), men att använda vetenskapen som argument för att påstå att man har rätt är i detta sammanhang ohederligt. Att man i rollen som socialminister i en alliansregering framför dessa åsikter är också djupt bekymmersamt. 

Medias roll: Hallå journalister -- sluta mjäka med KD!

En annan  bekymmersam sak är att många journalister tycks vara så rädda att pressa den som använder forskningsargumentet. Jag har hört KD-politiker på tv och i radio gång på gång säga att "forskningen visar att..." -- eller bara det försåtliga uttrycket "vi vet ju att..." -- utan att bli ifrågasatt av jurnalisten. (Som kanske bara "Vilken forskning? Hur vet vi att..., menar du?") Skälen är antagligen både att man inte tror att tittaren/lyssnaren klarar en vetenskaplig debatt och att man själv inte är särskilt insatt i ämnet. Men allvarligast är kanske att journalister sällan verkar ställa de tuffa frågorna, och att många i KD är rätt mediesmarta.  Jag har debatterat med flera KD-medlemmar och politiker och efter debatten när jag ställer frågor har det visat sig att de är inte bara emot homosexuella familjer och assisterad befruktning för frivilligt ensamstående mammor, utan flera är också emot fri abort, de är emot att homosexuella skall få bilda familj, att de ska få ingå partnerskap, de är emot till och med att heteropar ska få assisterad befruktning med donerade ägg och donerad sperma. Men, säger de jag pratat med, vi kan ju inte göra något åt det så vi skjuter in oss på det som ännu inte är tillåtet. 
Politisk pragmatism är ju kanske inte fel i sig. Men precis som journalister pressar högerextrema partiföreträdare för att se vad som finns under fasaden så kunde det vara av allmänintresse att se delar av KD framstå i hela sin extremkonservativa "härlighet". Bakläxa här till media, alltså!

Och ja, givetvis vet jag att inte alla KD-medlemmar tycker så (jag har till och med, märkligt nog, en bekant som är medlem i KD och inte alls delar dessa uppfattningar). Men mitt intryck är att ganska många av dem på framträdande eller tongivande poster i partiet faktiskt delar dessa åsikter.

Men var har KD hämtat sin strategi? Jo, i möjligheternas land!

Det har varit nyttigt för mig att ta del av Weimers referenser eftersom jag därmed förstått mycket mer av KD:s strategi och varifrån de hämtar inspiration. i USA finns en rörelse som kallas Fatherhood Responsibility Movement , och som är starkt knuten till den inte lika tydliga "Äktenskapsrörelsen" som drivs av olika organisationer som bland annat The Marriage Institue (lett av bland andra just Barbara Dafoe).  I boken Fatherhood Politics in the United States av den svenska socialantropologen Anna Gavanas kan man läsa att "one of the most ironic and cynical dimensions of the Fatherhood Responsibility Movement is that the Pro-marriage representatives cast their heteronormative subjectives as subversive". Författaren berättar vidare att hon träffat representanter för pro-marriage rörelsen som sagt sådant som "We had to first be able to say that daddies do matter before we could connect the next dot back up and say well, maybe marriage is important."  De båda rörelserna (pro-marriage och fatherhood responsibility) lutar sig precis som KD på forskning (som t ex Popenoe i Weimers referenslista) som anger att:
• 60 percent of America's rapists came from fatherless homes.
•72 percent of adolescent murderers grew up without a father.
• 70 percent of long-term prison inmates are fatherless.

Om man inte kopplar detta till faktorer som fattigdom, tidigare stigmatisering av utomäktenskapliga barn och ensamstående mammor, missbruk, ADHD och bildningsfaktorer så blir det helt ointressant. Forskningen är förmodligen redan nu tillräckligt omfattande för att säga att om dessa faktorer åtgärdas så har föräldrarnas antal och kön ingen betydelse att tala om.

Men finns det då verkligen någon annan forskning?
Jag har även hört representanter för andra politiska partier säga att "det finns ingen forskning" när till exempel frågan om rätten till assisterad befruktning för ensamstående kommit upp. Jag ska villigt erkänna att jag inte läst alla texter som Weimer har i sin lista (jag fick listan igår kväll) men en snabb orientering säger att det är samma referenser som fatherhood responsibility/pro-marriage rörelsen använder och att den inte innehåller en enda studie på alternativ familjebildning. Men finns det sådan forskning? Jaha då, det gör det. Även om Sverige är i bakvattnet här (vi i Femmis har flera gånger kontaktat svenska forskare och sagt att flera av våra medlemmar står till förfogande, men intresset har i praktiken tyvärr varit obefintligt). Men i andra länder, främst Holland, England, USA, forskas det. Mest känd är kanske professor Susan Golombok som gjort flera studier på alternativa familjer, exempelvis som visar att barn som tillkommit med assisterad befruktning i frivilligt faderlösa miljöer går det lika bra för som de barn som tillkommit på samma sätt men i en heterosexuell kärnfamilj. Du hittar länkar nedan.

Min familj må vara av den enligt KD icke-eftersträvansvärda sorten, men att det skulle finnas någon vetenskaplig grund för att påstå det är rent nonsens.
Gunilla Gerland
Frivilligt ensamstående mamma och grundare av, tidigare ordförande för i Femmis  (http://www.femmis.se/)

TV 4 inslagen hittar du här  Intervju med Göran Hägglund http://www.tv4.se/1.283438?videoId=1.911168

Debatt med Ylva Johansson, Charlie Weimer och Sören Juvas http://www.tv4.se/1.283438?videoId=1.913390

Weimers referenser finns på hans blogg http://weimers.files.wordpress.com/2009/03/barnsbehovavenmammaochenpappa.jpg

Referenser till annan forskning finns att kika på finns här Susan Golombok, professor, (scrolla ner för att hitta de aktuella artiklarna) http://www.ppsis.cam.ac.uk/CFR/about/people/golombok_papers.php:

Nanette Gartrell med dr  leder National Longitudinal Lesbian Family Study: http://www.nllfs.org/publications/index.htm

Femmis har en samling av artiklar som rör vår fråga  www.femmis.se , klicka på rubriken forskning

Vill också tipsa om  Peggy Drexsler som gjort intervjuer med barn i faderlösa miljöer, och skrivit boken "Raising boys without men" http://abcnews.go.com/GMA/Books/story?id=1045649&page=1"

Titta längst till höger, ovanför min profil! Jag har gjort det helt själv!! Skitfult, jag vet, men jag klarade det!!!

*dansar en liten segerdans*

Say no more... :-D

Sitter och är alldeles slut! Var ledig idag och jag och K lämnade F på dagis, åkte och tvättade bilen, handlade, spontanbesökte banken och fick ett lånelöfte på 120´ till ny bil! Tittade sen runt på bilhallarna i stan och såsade hemåt vid 12 för lunch, våfflor blev det. Så mitt i myset ringer en av mina kollegor och vill ha med mig att besöka en misstänkt vanvårdad häst för de andra veterinärerna var borta idag. Jahupp, bara att hoppa i stålhättorna och iväg.

Besöket tog hela eftermiddagen, för vi letade efter djurägaren på 3 olika ställen innan vi gav upp. Hästen såg verkligen hemsk ut!

När jag kom hem 17.30 hade F lekkompis på besök och det såg som vanligt ut som någon kastat en bomb bland leksakerna... :-)

19.15 var barnen nattade och jag svarade på ett meddelandepå FL innan jag satte igång att skriva intyg på hästen och två andra hästar. Sen när jag var klar med det insåg jag att jag måste duscha innan jag går och lägger mig.

Så nu sitter jag här och vet inte vad jag heter. Undrar om det där intyget blev så bra. :-/

<a href="http://www.bloglovin.com/blogg/575337/kattgalenmamma?claim=zuten46dnb8">Följ min blogg med bloglovin</a>

Här har det snöat i två dagar och i natt var det -16 grader. Vad skönt det är när man glömt sätta i kupévärmarsladden på bilen... Not!

Har flera nätbekanta i Skåne. De visar bilder på snödroppar och krokusar och jag kan inte fatta att vi bor i samma land!? 
 
Såhär ser det ut hos oss:



Bilden tagen i februari, så lite har snön sjunkit ihop, men man ser inget gräs eller så.

Har varit på återbesök på Neo med G idag, läkaren tyckte att han var så fin och verkade helt normal. Nu ska vi inte dit på 18 månader, måste ju betyda att de tycker han är "komplikationsfri". Vilken j-la tur vi har haft i så fall!! Berättade om Losecen och ska få komma till en riktig magspecialist nu, sååååå skönt!!

Dessutom har G ätit gröt frivilligt i tre dagar nu! :-o

På väg till en ny bok (har just läst ut Ivans återkomst av Tawni o´Dell, om det är någon som är intresserad och vill ha ett bra boktips) så skulle jag bara kolla lite på datorn... Barnen lade sig 19.15 och jag är fortfarande här!

Håller med Mimmi nedan om att man undrar var föräldrarna är till dessa unga, översminkade halvnakna barn. Får de se ut sådär!!? OM vi skulle skaffa ett barn till och det var en dotter (eller det gäller F och G också) så skulle jag vakta som en hök över allt det gjorde. Tills de blev 30 eller så. :-D

Försöker blogga _över_ Asta som ligger framför tangentbordet... Inte lätt, men ganska gulligt. Såhär liten var hon i augusti: (i F´s potta!)



Har läkartid till G i morgon (återbsök på grund av att han är för tidigt född) och laddar för att tala om han icke-ätande. Så nu har han ätit smakisar gröt två dagar i rad... heja!!

Såhär såg G ut i augusti:
 
(svårt att ta skarpa bilder utan blixt. Det är K´s hand och G är ca 20 dagar gammal,egentligen 33 graviditetsveckor)


NU ska jag välja en ny bok! Har massor kvar sen i julas + födelsedagen!

I morgon ska jag vara hemma, jag jobbar ju bara 20 h/vecka och har typ 65 timmar på flexen. Och i morgon är min ena kollega där så jag behöver inte vakat telefonen heller. Skönt.

Tittade på Polarn och pyrets nya webbshop och får dubbla känslor. En del av mig vill handla halva butiken, det finns så mycket fint. En annan del tycker att deras lanseringserbjudanden är konstiga. 30% på vissa varor, så tog de slut på en gång fast de finns i vanliga butikerna. Dåligt!! Men trots detta skulle killarna vara utrustade i 100% POP om jag bara hade råd. Det är ju så fina kläder!!

Den här jackan till F:


Den här bodyn har jag faktiskt köpt till G:

Sååå fin, och ett par snajdiga jeans till:
.

Alla bilder från Polarn och Pyret!!

SÅ, nu har jag gjort en modeblogg av detta, får jag vara kvar på blogg.se nu? ;-)

Jag har verkligen inget att göra idag, men man kan säga att jag vaktar telefonen i alla fall! :-)

Har hoppat runt på lite bloggar, de som är mest aktiva och besökta enligt blogg.se. Och vafan, är det BARA modebloggar!!?? Via en blogg hittade jag en annan, den här som inte handlade om mode. Annars är det ju bara 15-21-åriga tjejer som skriver om kläder och smink! Jeeeez så ointressant! (Även om jag läst idag i brist på annan underhållning). Exempel. Exempel. Exempel. (i upprördhetsordning)

Finns det någon annan bloggportal som man "ska" använda om man är en 34-årig kärring som inte minns när hon handlade kläder (bh:n undantagen!) eller bar smink senast? Är jag en misfit här?

Dessutom: Jag är så glad att vi "bara" har söner, fy sjutton vad sorgligt med alla dessa översminkade, tokblonderade, lättklädda småbrudar som inombords är så rädda så rädda för att någon ska se vad de egentligen är: Barn.

/En sur tant som ska åka hem till sin egen fru-tant

Just det, provade BH i helgen, fick ett presentkort av min mamma så jag kunde äntligen gå på specialbutiken i stan. Jag har länge (sen jag gick upp i vikt + blev gravid) levt i en tragisk sörja av utrvättade bh-ar i fel storlekar. Detta på grund av att jag vill helst köpa dem på typ Lindex/Hm och de får inte kosta mer än 179:-. Vilket är en omöjlighet om man inte är en 75B (längre). Varje gång jag trots detta har provat bh på Lindex har jag sagt till K, jag måste ha större kupa. Jag provar D och det blir dubbeltuttar, jag provar DD med samma resultat. Sen tar storlekarna slut i de vanliga affärerna.

Så, nu står jag i en affär specialicerad på bh-ar och får min farhåga bekräftad med råge. Jag har H som i Herregud i kupstorlek, och trots att jag väger nästan 100 kg har jag bara 75 i omfång! Shit pommes frites!

Men idag går jag för första gången runt med ett par skönt inpackade bröst och har inte en bh som hasar upp i ryggen! (Jag har ju trott att jag måste ha större runt om eftersom jag gått upp i vikt, men tydligen sitter inte fettet där i alla fall!)

Alltid något i detta grå mörker! :-)

Sitter på jobbet, men har plötsligt inte så mycket att göra. Skönt, men lite svårt att maskera att man bara sitter av tid. (Och bloggar på jobbet tex...)

Har i alla fall tagit kontakt med stora sjukhuset där G låg inlagd när han kom för tidigt. Var på återbesök i november och de sa då att vi skulle bli kallade till februari, vilket inte har hänt. Så nu ringde jag och tydligen stod vi på väntelista till en viss läkare. Jag sa att det är helt ok att gå till vilken som helst eftersom vi hann träffa dem alla under vårdtiden. Så nu fick vi en återbudstid redan på onsdag! Skönt. Inte med dietist och sjukgymnast, men ändå. Kanske en vettig läkarkontakt!?

I samma sekund som vi fick tiden fick jag sms från K som skriver att G ätit en hel smakportion gröt och sett ut att gilla det! Snällsnällasnälla låt det vara vändningen!!!

Eftersom jag har tråkigt på jobbet har jag kollat på bilar och jag vet inte hur vi ska göra. Vi har ju ett lån på den vi har, ca 68000 kvar att betala på det. Kan man inte köpa ny bil då? Vi måste ju ha en kontantinsats till nya bilen och det brukar ju vara den bil man har, men den är ju belånad till typ hela sitt värde (i bästa fall). Hur gör folk? Sparpengar är inte ett alternativ...

Just det natten blev inte stökig. G vaknade någon gång innan vi gick och lade oss och sen 05.10 (somnade lite väl tidigt på kvällen). Problemet var att G och F nu ligger vägg i vägg och väcker varandra... Det tar nog ett tag innan de vänjer sig.

Är så himla trött och hängig just nu. Det är lite för många krossade drömmar och lite för lite framtidshopp. Jag skulle vilja ha något att se fram mot och just nu är det liksom bara vardagvardagvardag i en grå oändlighet framför mig.

Det som bidrar till att sänka humöret (förutom mensen då) är att vi inte kommer någonstans med G och smakportionerna. Han är ju för sjutton snart 8 månader och borde äta bara barnmatsburkar. Men vi harvar på med en tesked gröt på förmiddagen och en tesked matpuré på eftermiddagen. G bara gråter och kniper ihop munnen. Det enda han äter är små små smulor av majskrokar!? Har han skedfobi? (Vi ger ju Losec blandat med ersättning på en sked på morgonen) har frågat på Familjeliv, men inga hoppfulla svar.

Orkar inte ens slösurfa som jag brukar.

Och i morgon är det jobb och jag har inte lust med det heller plötsligt, vill bara ligga i sängen och glo.

Vi har flyttat ut G till hans egna rum äntligen, hoppas att det inte blir allt för stökigt i natt.

Skrev ett lång inlägg som försvann! Jä-la skit!!! Återkommer när jag hittat lusten igen! *morrar*

Idag har jag i alla fall hållit tummarna för Mimmi som gjort teoriprovet!

Inte för att det här är en renoveringsblogg i första hand, men nu är G´s rum klart! Har rollat dörren en sista gång och vi har flyttat in lite möbler. Det är ju ett litet rum, så det ryms inte så mycket. :-) Har fönstret öppet i natt i hopp om att vädra ut lite nyfärgsstank.

Har varit iväg och gjort en inspektion idag, trots att jag har hemmavecka. Mormor var snäll och tog G. Det var en bra inspektion då djurägaren lyssnat på det vi ville att han skulle göra och förbättrat saker. Skönt.

Tvättar koluktande kläder nu, känns bekant på något vis.

Har tillbringat ännu en kväll i G´s blivande rum. Nu är det färdigtapetserat och nästan helt färdigmålat. Ska bara rolla dörren en gång till i morgon. Golvlisterna är målade och ska bara spikas upp provisoriskt  tills vi bestämt vad som ska ska med golvet. En av oss vill köpa ny linoleummatta och lägga på, en av oss víll slipa trägolvet under mattan och ha trägolv. Bara en av oss har rätt och det är förstås trägolvsvarianten... :-D

Varje kväll önskar vi att dopet ska vara överståndet. Snart är det det!!

Orkar nästan inte bry mig längre om Melodifestivalen, eller det är klart att jag gör, jag är ett stort fan. Men det är så tråkigt att i delfinal efter delfinal se de bra låtarna åka åt fanders för att svenska folket har så dålig smak!! Eller vad det nu är.

I Andra chansen är Lili&Sussie, BWO och Sarah Dawn Finer som alla borde vara i final. Upplägget är sånt att bara en av de tre kommer gå vidare för de kommer möta varandra. Idioti, vansinne och sååååååå dumt!!

Egentligen borde bara de som är intresserade av schlager få rösta, inte alla puckon som sitter hemma och tittar "bara för att man ska". Min mamma till exempel.

Hittade nyss en sida som hette läscirkel.se. Det är verkligen någon för mig, men den var ganska användarovänlig och jag är ju inte direkt IT... Ska se om ag lyckas bemästra den, annars kanske det blir läsdagbok här! :-D

I vanliga fall tillbringar jag mycket tid på Familjeliv.se, men de har lanserat ytterligare en ny version idag och det går INTE att komma in, allt bara krånglar och den enda gång jag kom in gick det långsammare än snigelfart! Blir ju alldeles vilsen när jag inte kan kolla in där lite då och då.

Nu ska jag väl gå och väcka han som tog en dryg timme på sig att somna. Lilla F.

Ja, idag känner jag mig som världens sämsta mamma. F har varit med och fixat under tapetseringen och har skurit sig på ett måttband av stål två gånger samt slagit huvudet i tapetbordet. Dessutom har han ramlat med sin tripp-trapp-stol och fått den i huvudet och då också bitit sig i tungan. Stackars barn, han måste känna sig helt mörbultad! Dessutom har jag idag upptäckt att G har små "sår" eller eksem bakom öronen, det är inget som uppkommit över natten så han har haft det där utan att vi märkt det! Fyyyyy vilken dålig mamma!!

Igår tog taptetklistret slut, så vi är bara till 3/4 klara. Dessutom behöver vi en rulle tapet till som är beställd idag, hoppas på leverans i morgon.

Nu är det alltså ca 5 våder tapet kvar samt rollning av 3 stora och två små garderobsluckor och själva dörren till rummet. Listerna har jag dragit ur spikarna på så de ska snabbslipas och m¨ålas en gång innan de spikas fast igen. Vi tror att vi ska hinna med detta innan fredag.

Har bilder,men ej tid och kunkap att stoppa in dem i datorn.

Egentligen skulle vi båda förmodligen behöva en varsin spahelg för stressymptomen kommer smygande. Är alldeles rödprickig i armvecken och har likadana sår/eksem bakom öronen som G. Typiskt stress. :-(