Amning - så mycket myt, så lite sanning
Läste den här krönikan och blir påmind om allt igen. Amningshysterin. Både när ettan och tvåan var på G så tjatades det om amning, på MVC och på föräldrautbildningen. ALLA kan amma. Alla vill amma.
Jo hejsan!
Ettan fick aldrig tag om bröstet med munnen, han kämpade, min fru kämpade och vi gav urpumpad mjölk med kopp för att inte stöööööra den känsliga (men så enkla och natuuuuurliga) amningen. Efter TRE månaders kamp gav min fru upp (när jag började jobba och vi inte kunda vara två vid varje matningssituation!). Alla kan inte alls amma och vi kände oss så grundlurade och felinformerade av föräldrautbildningen. Kunde de inte ägnat fem minuter åt att prata om att det kan vara problem också? (Har fler berättelser från kompisar som haft, mjölkstockning, bröstbölder, blödande bröstvårtor och gallskrikande hungriga bebisar under nattliga amningskamper, än berättelser om att det fungerat. Vet nog bara två stycker faktiskt, av ...typ 30-40 bakanta med barn?!)
När tvåan var på väg kände jag att jag inte var så säker på att jag ville amma. När MVC frågade om amningen (jo, de frågar innan om man tänker amma!!) sa jag som de var och hon bara nickade och sa - jag skriver att du kan tänka dig att amma!!! Det avgjorde saken och jag ammade aldrig.
Amningshetsarna brukar i slutet av andtrutna diskussioner när alla argument är slut (närhet; det bästa för barnet...) ta till att det är WHO´s rekommendation att man ska helamma i minst sex månader. Ja, men de råden är utformade för hela jordens befolkning, även de som inte har tillgång till rent vatten och vattenkokare... I Sverige är det ingen risk med ersättning eller dålig hygien på mat och vatten, vi kan vara mer avslappnade.
Jag är så glad att jag i slutändan valde att inte amma, nästa gång (om det nu blir en nästa) ska jag inte ge mig förrens MVC-sköterskan skriver in att jag inte tänker amma alls!!!
Jo hejsan!
Ettan fick aldrig tag om bröstet med munnen, han kämpade, min fru kämpade och vi gav urpumpad mjölk med kopp för att inte stöööööra den känsliga (men så enkla och natuuuuurliga) amningen. Efter TRE månaders kamp gav min fru upp (när jag började jobba och vi inte kunda vara två vid varje matningssituation!). Alla kan inte alls amma och vi kände oss så grundlurade och felinformerade av föräldrautbildningen. Kunde de inte ägnat fem minuter åt att prata om att det kan vara problem också? (Har fler berättelser från kompisar som haft, mjölkstockning, bröstbölder, blödande bröstvårtor och gallskrikande hungriga bebisar under nattliga amningskamper, än berättelser om att det fungerat. Vet nog bara två stycker faktiskt, av ...typ 30-40 bakanta med barn?!)
När tvåan var på väg kände jag att jag inte var så säker på att jag ville amma. När MVC frågade om amningen (jo, de frågar innan om man tänker amma!!) sa jag som de var och hon bara nickade och sa - jag skriver att du kan tänka dig att amma!!! Det avgjorde saken och jag ammade aldrig.
Amningshetsarna brukar i slutet av andtrutna diskussioner när alla argument är slut (närhet; det bästa för barnet...) ta till att det är WHO´s rekommendation att man ska helamma i minst sex månader. Ja, men de råden är utformade för hela jordens befolkning, även de som inte har tillgång till rent vatten och vattenkokare... I Sverige är det ingen risk med ersättning eller dålig hygien på mat och vatten, vi kan vara mer avslappnade.
Jag är så glad att jag i slutändan valde att inte amma, nästa gång (om det nu blir en nästa) ska jag inte ge mig förrens MVC-sköterskan skriver in att jag inte tänker amma alls!!!
Kommentarer
Trackback
