kattgalenmamma

Sådärja, då var familjen någorlunda återuppstånden igen. K jobbar och jag är föräldra"ledig". Igår var det en fet utmaning då jag åkte till barnakuten med en kaskadkräkare och en trotsig två- och ett halvtåring. Allt för att få en flaska hostmedicin så att stackars G  (och hans mammor!!) ska få sova på nätterna.

Jag fick hostmedicinen och jag har då sovit i natt! Men stackars K har fått gå upp ca en gång i timmen och trösta G som vaknar av att han hostar och troligen har han ont i halsen också. Oj så skoj att det är min natt i natt. *ler falskt*

Har äntligen fått tid/ork/tummen ur och målat taket i G´s blivande rum. Det blir så fint och nu har vi satt allt hopp på att vi ska hinna tapetsera i helgen. I morgon ska jag bara komma ihåg att beställa tapeter (Borosan, Easy Up 37831, kan tyvärr ej länka), annars blir det svårt! :-)

Vi har fått alla räkningar och det ser ut som om vi kommer ha råd med dem+tapeter+smörgåstårta den här månaden! Skööönt. Vi måste bara hålla en veckobudget på 2000/vecka utöver det.

Tänkte på Victoria och Daniel  när jag målade. De kommer förmodligen aldrig få göra något sånt som vi gör nu, renovera ett rum alldeles själv och så billigt det går. Tycker det är lite synd, för det är verkligen tillfredsställande. Men de åstadkommer säkert andra saker i sitt liv som de är stolta över.

(För övrigt så låg jag vaken natten innan den 24:e och funderade bland annat (!) på om inte Victoria och Daniel skulle förlova sig snart, snacka om att vara "psykisk" :-D :-D :-D)

Jag har inte gått och dött, vi har bara haft diverse sjukor och eländen. Börjar få näsan över vattenytan, tror jag.

Lagade Chili con carne igår för jag har varit så sugen på det ett tag. Tyvärr är det inte en av K´s favoriträtter, så när det visade sig att det blev så mycket att det räckte till idag också blev K inte glad alls. Så nu ´åkte hon för att hämta pizza och allt jag behöver göra är att sitta här och slöa. F åkte med så det är ganska lugnt. Nice!

Har städat och hängt upp gardiner idag. Två år efter inflytt fick vi äntligen upp gardiner. Jag har nämligen varit så himla snobbig och tyckt att det enda vi kan ha i våra fina 1800-talsgårdsfönster är vita hissgardiner... och eftersom såna kan vara dyra, framför allt när man behöver ca 10 stycken så har det dröjt. Till slut fick vi sju _riktigt billiga_ hissgardiner av mamma (till nerevåningen) och nu är de uppe. Så nu har vi snea vinda skrynkliga hissgardiner i vårt 80-talsrenoverade hem... Men det är ganska snyggt faktiskt.

Dessutom gjorde vårljuset att jag var tvungen att dammsuga jättenoga så nu känns huset helt nytt.

Egentligen är min taktik att vi inte ska städa "så mycket" innan nästnästa helg då vi ska storstäda inför dopgästerna. Men det går liksom inte att motstå när solen skiner in, det är nästan så att det är kul.

Läste en del av Malin Wollins krönika och känner mig en aning irriterad på hennes formuleringar kring flaskmaten, men försöker andas lugnt och tänka att det är hennes jobb att vara bitsk. (...kärring!! *väser*)

Har sett på PS I Love you och fy vad jag har gråtit!! Jag var innan barnen kom en lättgråten och empatisk person. Sen F och G kom har det eskalerat (troligen kommer jag aldrig kunna gå på deras skolavslutningar för jag gråter bara jag hör "I denns ljuva sommartid", skulle det dessutom vara på deras skolavslutning skulle jag stå och hulka någonstans, och det är inte kul för barnen). Jag gråter till nyheterna, sjukhusprogram Top Model, you name it...

Gissa om jag grät till filmen!? :-D

Min underbara fru donerade just en halv påse ostbågar till mig, det är kärlek det!!

*sätter mig genast och goffar*

Jag brukar inte vara såhär galen innan mens, men just nu vill jag äta ALLT. Ge mig ostbågar doppade i chokladpuding, smörgåsar med Oboy på, vadsomhelst med choklad!!!

Förmodligen har det slagit runt bara för att jag tänkte orden "hålla igen lite" här om dagen. Jag är ju ingen vän av bantning utan går alltid upp 5 kg när jag försöker...

Eftersom jag nu känner mig cool och klarar av att klägga in bilder så måste jag ju göra det hela tiden...

Här kommer en fin bild på F och G, i sina racerbilar... :-)



Sen ytterligare en katt, Embla snart 12, dotter till gammelkatten


Hon somnade så gott på F´s fårkudde igår.

Sen, en jobbrelaterad bild, hittade en olaglig djurtransport som jag lyckades fota:



Hahaha vad rolig jag är!

Just det, mötet gick ok idag. Det var i alla fall ingen som hade mer koll än jag har, men tyvärr kunde jag ej förmå chefen och lillchefen att dra upp mer konkreta planer. Vilket är lite jobbigt för ett kontrollfreak som jag. Men jag tror att jag impade lite i alla fall och det var ju bra för sen hade jag lönesamtal med chefen på eftermiddagen. 3000 mer ska jag ha, för att komma upp i "normallön". Hon ska återkomma, det är bara att hoppas (och drömma). Försökte verkligen vara stark och bara säga lönekravet och berätta att jag är duktig utan att förringa mig och börja sådär tjejigt: "Nejmen inte är jag så himla bra, jag är ganska oviktig förresten..."

Jahapp, ska man förgylla dagen med en dokumentär om Freebirthing kanske? K bara dööör när jag ska se sånt där, INTE hennes kopp te - och inte min heller om man ser till att GÖRA det (kejsarsnitt är the shit!) men en dokumentär kan man ju inte motstå! ;-)

Just det EN sak till (i hopp om att inte skriva 300 inlägg idag). VARFÖR kan folk inte hålla avstånd när man kör bil??? *gammal tant* Jag bilpendlar 40 min enkel väg till jobbet och dagligen har jag något pucko som fått körkortet i flingpaketet som kör upp i häcken på mig! Visst, om man planerar en omkörning måste man ligga nära, men när man passerar raksträcka efter raksträcka och de ligger kvar blir jag tokig! Då släpper jag på gasen och kör 80 tills de kör om (ännu långsammare om det krävs). Det är halt ute och jag har barn, jag vill komma hem levande och HEL!

Kan inte folk köra om de inte har en bil att köra efter? (Man kan liksom se dem köra fram till nästa bil och ligga i häcken på den, muppar!!!)

Har tittat på Familjen Annorlunda på TV4. Det är verkligen tre olika familjer de har hittat. En välbärgad som försöker låtsas som att de inte har många barn, en som fått tio barn utan att märka hur det gick till och en som är lite... (förlååååt) trashig. I början störde jag mig på trillingfamiljen, men nu är det nog så jag hoppas att vi blir (inklusive pengarna som verkar finnas)... Att man fortsätter ha lite liv och inte släpper på allt.

Att vi får tio barn utan att märka det är ju inte så troligt (haha) och trashiga....nej säg inte att vi är det?  :-D

Jag skulle sluta äta godis på kvällarna tänkte jag i mitt stilla sinne när tom mjukbyxorna kändes trånga över magen. Så vi åt rostmackor och varm choklad i kväll. Heja heja! :-D

Lovar att gå och sova nu.
 

Har varit på jobbet idag, K hemma.

Måndagar har vi morgonmöte med mina "nya" (sen nyår) arbetskamrater som kommit i och med att vi fått utökade arbetsuppgifter. Från början var tanken att det skulle vara ett snabbt möte, ca en timme inför arbetsveckan. Förra veckan höll vi på fyra timmar. Idag var vi klara "redan" 10.30. Hela dagen går och sen ska det skrivas mötesprotokoll (min uppift idag) kollas upp saker som delegerats under mötet. Dessutom fick jag visa de andra hur man lägger in reseräkningar + att jag har en ganska ny kollega som egentligen är vikarie för mina 50% mammaledighet och henne måste jag också ta hand om. 1000 frågor hela tiden, vilket är ok, men det splittrar min dag totalt!

När vi just kommit ut från mötet och jag hade fem handläggare på rummet som skulle se på när jag registrerade i datorn, samtidigt som de diskuterade valet av hängmappssystem till arkivering så ringde världens goaste F. Först var det så rörigt att jag inte fattade att det var han, sen blev jag alldeles varm i hjärtat. Tänk att min lilla kille är så stor att han kan ringa och berätta att han ritar traktorer med mamma K!

Sen rejsade vi igenom reseräkningarna lite lättare tyckte jag. :-)

När det var dags för lunch var jag helt koko i huvudet ändå, efter att hela fm försökt gör sjuttitre saker samtidigt. Satt som en zombie och tuggade i mig mackorna. Efter lunch gick vikarie-kollegan hem och då blev det lite mindre upphackat.

Har "upptäckt" fler stora arbetsuppgifter som min närmaste kollega (och halv-chef) samt chef inte har en aning om så efter lite trassel fick jag till ett möte i morgon. Känns nervöst eftesom jag fortfarande tycker att jag är ny på mitt jobb (två år...) och att de ska veta mer än jag gör. Tänk om de bara säger "jamen det dääär visste vi och har planerat såhär"? Då känner jag mig dum. Men just nu känner jag mig som top of the world eftersom jag har kontroll och DET gillar jag! :-D

Avslutade dagen med att avliva en katt på vägen hem och det var kanske inte det roligaste, men eftersom det var en vild katt som slapp vara ut eoch frysa/svälta får jag försöka lägga det på hjältekontot även om jag inte gillar att avliva katter!

Ska försöka kontra med en bild på vår egen vildkatt som jag tämjde genom att ligga en månad på mage framför fåtöljen hon gömde sig under. (Jag pluggade samtidigt och hade ej barn på den tiden...)

Hjördis:


Typisk kattpose när man har kamera med snöre i! :-)

Just det, den här  vill jag baka (och trycka i mig) i helgen.

...och jag har fortfarande pms!

Läste just på Expressens site Allt om barn en artikel om en svensk tvåbarnsmamma som inte sovit en hel  natt sen 2002!!! Jävla idiot är allt jag kan säga! Kan man inte sätta sitt och barnens långsiktiga välmående framför det jobbiga i att säga nej så vete sjutton om man ska ha barn! Vadå, ska man säga ja när de vill ha öl när de är 12 också? "Jag orkar inte höra dem ledsna" Eller när de vill låna bilen ensamma när de är 16? "Jagvill ju inte att han ska tro att jag inte tycker om honom".

Just i ljuset av att vi prövas som sjutton innan vi får inseminera i Sverige så känns det här helt galet. Visst, föräldrarna tror att de är "snälla" mot barnen, men hur snällt är det att underlåta att ge barnen medicin? Riskera skilsmässa/psykisk sjukdom pga trötthet?? (Visst det kan hända ändå, men man kan ju försöka undvika det!)

Ojojoj!

Sen läste jag om åtttlingmamman och gick i taket igen! HUR kan man vara så egoistisk?? Jag vet hur stressigt det var att hinna sitta med ett barn på neo och ha ett hemma. Tvillingföräldrarna i samma sal som oss hade det ännu stressigare.Åtta barn går inte. Stackars stackars barn!

Nej nu måste jag sluta gnälla och planera lite fler barn som vi inte tänker ta hand om! :-D

Nu ska jag bjuda min trogna läsare (i singularis, men ändå!) på en bild på ett av de negligerade barnen... (Om tekniken är med mig?)


Ganska söt om jag får säga det själv! :-) Och nej, det är inte min dubbelhaka i bakgrunden, men det kunde det varit...

Sitter och slösurfar en sväng efter att barnen somnat (värst vad segt blogg.se var!!) och funderar. Lillebror kom ju 10 veckor för tidigt, innan han kom var vi 100% säkra på att två barn var vår grej. Föda ett var, lagom med barnrum i huset, ett syskon att dela den "ovanliga uppväxten" med...

MEN... sen G kom har det poppat upp en stark längtan att få vara gravid igen, att få vara gravid på riktigt (min mage hann inte ens börja synas eftersom jag är lite överviktig) och att faktiskt få gå tills man är toktrött på den stora magen o bebisen där i. Dessutom att få en "riktig" bebistid, inte den där panikartade med ett barn på neo och ett hemma och sen en liten "grönsak" som liksom aldrig blev bebis utan bara kräktes och kräktes (reflux har han förstås...).

Blir avis på andra gravida hela tiden.

Men vi har ju egentligen inte plats, vi har bara två barnrum! (Flytta är inte ett alternativ!!!). Så nu drömmer jag om utbyggnader, fast jag egentligen vill ha ett badrum med badkar först.

Kan inte nån bara ösa lite guld över oss så att vi har råd med utbyggnad, barnrum, inseminationer...?

Vi var ju barnlediga i helgen då F var hos mormor o morfar och då hinner man tänka lite mer.

Jag har ofta stört mig på "föräldrabesserwissrar" som talar om hur det ska vara att ha barn, och alltid vet de bäst eftersom de har fler barn än dig, eller äldre barn.

MEN (som Tony Irving säger). Nu har jag två barn och den ena mitt i trotsåldern (eller har nejsjukan som jag kallar den). Och så jäkla hemskt är det inte. Vi sover på nätterna. Vi har inte matfläckar i hela huset eller ens smulor i soffan. Storebror har aldrigt rört lillebror annat än för att klappa snällt eller ge nappen. Han har ej heller sagt att lillebror ska flytta tillbaka till sjukhuset eller nåt liknande. Inte heller tycker jag att vi sliter ihjäl oss på att sköta barn eller att vi byter så där vansinnigt mycket blöjor.

Jag tror att föräldraskapet blir vad man gör det till, och går du in med föreställningen att det är ett helvete och att du inte ska få sova på 10 år som kommer det bli så.

Är så himla arg på min "bästa vän" som fick barn ett år innan vi fíck första barnet. Hon präntade in i mig 1000 gånger under en helg att det var idioti att satsa på att få andra barnet tills storebror var två. Vi gjorde ju som vi planerat ändå, men jag var fan rädd innerst inne. Nu vet jag att det inte var nåt att vara rädd för och skulle vilja strypa henne - eller i alla fall att hon kommer få jätteproblem nu när hennes två kommer med fyra _perfekta_ år mellan! :-[

Vi är stora fan av melodifestivalen och var laddade som sjutton igår. Efteråt var jag helt förstummad. HUR i hela jävla fridens namn kunde töntrockarna med attitydproblem gå direkt till final??? Jag kan fortfarande inte nynna nån del på låten trots att vi lyssnade på den innan tävlingen och har lyssnat på den nu efteråt. Vilken jävla skiitlåt rent ut sagt. Är svenska folket helt efterblivna? (Ursäkta, men jag har lite pms)

Vi röstade (för en gångs skull tykcte vi lika) på Lili&Sussie och Måns. L&S hade en helt underbar fantastisk superschlager och det är vansinne att den bara gick till andra chansen. Dessutom gjorde de ett superbra framträdande och de kan sjunga rent! Är så himla besviken och tycker inte att Heat förtjänar en enda minut till i "rampljuset" med tanke på att de bara är med för att få uppmärksamhet och egentligen föraktar Melodifestivalen. Visst, det är säkert fler medverkande artister som egentligen inte gillar cirkusen, men då får man för sjutton hålla tyst!

Usch fy och BLÄ!

Igår när jag var på jobbet så kom F´s mormor och morfar och hämtade honom, det var bestämt sen innan att han skulle sova över i helgen, både för att vi ska få lite lugnt och för att de saknade honom. Så när jag kom hem var det så sjukt tyst och lugnt! Man skulle ju tro att det inte blir någon skillnad om ett barn är kvar, men det blir rejält tyst när en babblande 2,5-åring inte är hemma.

Så vi passade på att äta mozzarellamackor framför tv´n och slappa. Dessutom fick vi morna oss i sängen utan att någon tjatade ihjäl oss om tv´n. Gunnar vaknade först 7.30 så det var en sovmorgon för oss tanter.

Idag har jag slipat och spacklat i det som ska bli Gunnars rum, andra spacklingen och det är svårt att veta hur mycket man ska spackla, det _ser_ ju jämt ut. Ska slipa igen i eftermiddag och får se då om det blir en gång till. Sen är det "bara" takmålning och tapetsering kvar, just det, måla snickerier och dörrar... :-) Trolighetsgrad att det blir klart till dopet: 0.

(Passar ju vår ekonomi precis att köpa färg o tapeter, tur att det är ett litet rum!)

När K kom hem igår så kändes det direkt att det var något som inte var bra. Hon hade precis fått veta att en av de andra vikarierna på hennes jobb hade fått fast anställning. Tydligen hade den tjejen jobbat två år och var berättigad till fast jobb. K har nog "bara" jobbat ungefär 1,5 år och allt hon vill är att ha en fast anställning. Den andra tjejen är dessutom utbildad till lärare, men vill inte jobba som det, så visst känns det som hon snor K´s jobb.

Usch och blä.

Dessutom har vi ekonomisk ångest den här månaden. Vi köpte ju Madonnabiljetter, once in a lifetime, men de pengarna hade behövst till CSN (Jag ska ut med 4000 och K ca 1700), elen och sen ska vi ju ha ett litet dop den 7 mars. Eftersom K dessutom gått från schemalagt vikariat till strödagar så går hon från månadslön till timlön = den här månaden får hon inget, det kommer först nästa månad. Dessutom (och ja, det är sant!) så brann det på posten så hennes blankett med ansökan om föräldrapeng blev ej hämtad och kom därmed ej iväg i tid = kanske får hon ingen FP heller. Inte för att Madonnabiljetter för 2000 är det som skulle rädda allt.

För att glömma lite tröt tittade vi på "Bolt" igår, en kompis hade sagt att den var tokrolig. Men såååå kul var den inte, fast det kanske var pga allt depp som vi tyckte så.

Är på jobbet nu, skönt att komma ur hemmaträsket, men lite svårt att få tummen ur och jobba (uppenbarligen).

Lyfte rumpan för att åka till dagis (jag kom ihåg!) och kom då på att jag glömt mata lillebror som brukar äta vid ett!! Visserligen hade han ju inte direkt gett hals, men ändå!!! Snabbade fram en flaska och han åt i alla fall ordentligt, så hungrig var han väl.

Åkte sen förbi lanthandeln och hämtade våra Madonna-biljetter *tralalala* och sen till dagis. Storebror hade ett "nejanfall" och fick bäras till bilen. Charmigt.

Det blev en snabbvila i sängen innan han hittade det goda humöret igen. Nu ska jag definitivt inte glömma mata G vid fyra och innan dess ge F mellanmål. Bra mamma!

Det blev ingen planritning över huset gjord. Det var skitsvårt, först försökte jag rita i Paint, men skalan blev konstig och det blev döda utrymmen och... Ja, inte bra alls. Sen tog jag fram rutpapper och linjal, men då hördes en duns från vardagsrummet och i samma sekund fattar jag vad det är: En av våra två kattungar (9 månader i och för sig) har hoppat ned i ett litet utrymme mellan två bokhyllor i ett hörn (om ni fattar, obefintliga läsare?) där en av gammelkatterna (kallad Embla fettröv) i morse puttade ned en ljusstake i glas. Naturligtvis låg glaskrosset kvar (lat/glömsk, välj själv) och Asta (numera Asta korkskalle) hoppade ned i det. Så, den engagerade matten rusar dit och hittar en katta som blöder från tassen, förstås.

Jag hade inte tänkt tala om mitt yrke, men det blev ju direkt uppenbart att det annars är svårt att förklara, jag är veterinär, men arbetar med papper. Skärsår tycker jag inte om. Men djurens (och de vita mattornas) vän är jag, så Asta skyndades in på toaletten för undersökning och behandling. Lite darrande ser jag att det är ett ca 0,5 cm långt skärsår i en av trampdynorna och vad göra? Jag har ju ingen veterinärklinik hemma direkt. Rafs rafs i badrumsskåpet (med Asta i ena handen eftersom även badrummet innehåller en vit matta) och närmast ligger storebror F´s Musse Pigg-plåster. Jag pressar ihop såret lite och klämmer dit plåstret och släpper ned katten. Efter ca 10 sekunders skakande av tassen är plåstret av. Förstås. Men det som var bra var att Asta lekte med det i stället för att slicka på såret. En tag i alla fall. Eftersom jag är en så kattvän ville jag inte lämna henne ensam på toaletten, så vi satt där tillsammans en stund.

När vi ändå var där passade jag på att kela lite med henne på golvet och då upptäcker jag att det drar något vansinnigt från en springa mellan golvet och dörrfodret till toalettdörren. Så nu har jag knölat in en massa toapapper i diverse springor där och sen tröttnade jag på att vara på toaletten så nu vandar Asta omkring med sin småblödande tass och jag sitter här.

Klockan är ett och jag ska alldeles strax åka och hämta storebror på dagis och jag har inte ätit lunch och inte gjort kattlådorna. Och fortafarnde ligger glaskrosset kvar. Men det drar inte (så mycket) på toaletten i alla fall.

Planritningen blir väl gjord lagom tills jag ska in på hemmet.

Luktar fortfarande brandrök här. Till och med G luktar som en liten pyroman, baaaad mummy!!

Han har somnat nu förresten, vaknade redan 6.15 av K´s väckarklocka och somnade första gången 8.15, långt innan vi åkte till dagis (annars brukar han somna i bilen)  och sov mer eller mindre till 9.45. Och redan nu var han trött igen!!?? Han brukar ju klara 2-3 timmars vakenhet, men nu vet jag inte vad. Eller så är det för att jag är så tråkig och låter honom vara på golvet som han somnar. Men han brukar ju vara på golvet. fattar ingenting och blir GALEN om han är sjuk igen!! Han har ju precis nästan slutat hosta efter förra förkylningen.

Läste just "15 år och gravid med tvillingar"-bloggen och ...ja det går ju inte att låta bli att undra lite. Hade det funnits bloggar när jag var 15 hade jag kunnat gjort sådär, skapa en drömvärld för att den man lever i är så trååååkig. (Och det gjorde jag också, men i min dagbok, som är som ett skämt  från den tiden.) Men men, det KAN ju vara på riktigt den här gången.

Men kom ihåg det nu, obefintliga läsare, allt du läser här behöver inte vara sant!! Ffa inte om det innefattar lottovinster, två nya Volvo xc90 eller en stor utbyggnad med badrum och fler barnrum.

Apropå det ska jag gå och mäta övervåningen så att jag kan skicka in en fråga till Gård&Torp! :-D

Tog in ved när vi kom hem från dagis, tog lös ved i skottkärran så det skulle gå lite snabbare då G låg kvar i bilen. Tyvärr fick jag med mig lite långa pinnar och nu när jag skulle tända spisen så tog jag en av de långa för det var så mycket kåda på och jag tänkte att det kommer ju bli toppen.

Det blev det inte.

Jag fick inte igen luckan riktigt utan det började brinna med luckan öppen och sen tog det sig inte riktigt utan den jäkla kådpinnen låg och pyrde så nu stinker det i hela huset. Härligt att jag just läst om alla farliga ämnen som man får in när man eldar, så gör jag såhär! Dessutom ligger G framför spisen i detta skrivande nu.